Skydda upphovsrätten! Men vem skyddar konsumenten?

november 17, 2008

TILL VÅRA POLITIKER! Ni vill skydda upphovsrättstagarna, men ställ er också frågan, vem skyddar konsumenterna/medborgarna!

I diskussionen kring IPRED:s vara eller inte vara så vill man införa detta lagförslag för att skydda upphovsrättsägarnas inkomster. Deras möjlighet att få betalt för sitt arbete. Genom att införa IPRED kan då intresseparten upphovsrättstagare (som gällande musik inte är artisterna själva utan musikindustrin) jaga ner lyssnare av deras musik. Ja, jag säger lyssnare och inte utdelare för tekniken fungerar sån att för att ta hem för att lyssna, så delar man samtidigt ut. Skivbolagen kommer givetvis mena på att alla dessa som tar hem för att lyssna orsakat dem stora förluster i utebliven skivförsäljning och kräva dessa på 100-tals eller rent av 1000-tals kronor mer än vad det skulle verkligt kostat dem att köpa en skiva, som om alla som delar ut samtidigt som dom laddar hem en låt kostat 100-tals uteblivna skivförsäljningar, eller mer.

Problemet med detta är inte upphovsrättstagarnas rätt till ersättning utan hur dom förväntar sig ersättning. Orsaken till detta är att dessa organisationer har en stor monopolställning idag. I fallet musik så har just denna lilla men starka industri total makt över både artist och konsument och de har ingen som helst ambition att vilja ändra på denna maktbalans då man vill hålla kvar i en gammaldags struktur för distribution av musik. Denna struktur kräver nämligen att artister blir beroende av skivbolag (och måste överlåta sin upphovsrätt på dem) för att distribuera musiken och nå konsumenterna och dessa i sin tur måste gå via skivbolagens hårt styrda produkter för att få tillgång till musik. Skivbolagen tar enormt mycket betalt för att vara mellanhand och använder gammal teknik som är dyr och stel som fördyrar detta ännu mer.

Enkelt beskrivet vill man behålla en fysisk paketering i form av en skiva där konsumenterna inte bara skall betala för den musik/låt man vill köpa utan helst ett par andra man egentligen kanske inte vill ha. Man vill dessutom ha makten över att bestämma VEM som skall få ge ut en skiva genom skivkontrakt. Alla artister får ju givetvis inte nå konsumenterna, det skall skivbolagen bestämma. Det är till och med så illa att man även vill styra att, de artister som inte vill skriva på ett skivkontrakt och överlåta sin upphovsrätt, inte ens kan producera skivor för sin publik. Man har med påtryckning nämligen ”övertalat” alla fabriker som gör skivor att de inte tar jobb från artister utan ett intyg från Ncb som ägs av STIM som ägs till dels av skivbolagen vars största del lisensintäkter också går till. Läs gärna denna information från en artist som ville göra sina egna skivor men inte ge bort sin upphovsrätt. Det som man vill få denna diskussion att framstå som är givetvis att denna ordning måste upprätthåll för annars är det synd om artisterna. Vad det handlar om igentligen är skivbolagens möjlighet att upprätthålla sin distributionsmodell, och att skrämma och jaga bort konsumenterna från internet tillbaka till den gamla ordningen, eller möjligen någon mer modern ordning men där de givetvis fortfarande har kontroll över både artist och konsument.

Tekniken har dock sprunget iväg från denna industri. Datorer, internet, mp3-spelare har helt gjort kostnaderna för att duplicera och distribuera ex. musik till i stort noll. Man behöver inte gå omvägen att skapa en fysisk produkt av musiken längre, att låsa in konsumenterna. Användarna vill inte ens ha musik på det sättet för dom konsumerar den inte som en produkt utan digitalt. Tekniken har helt enkelt gjort skivbolagens affärsmodell förlegad eller helt enkelt onödig.

Teknikskiften som får denna påverkan händer hela tiden, men där teknikskiften är till industrins fördel, där är det aldrig någon fråga om att detta skall införas. Att industrirobotar tar över svetsars jobb där var det aldrig några frågor om lagförslag som skyddade sättet att svetsa till förmån för manuella hantverkare. Helt plötsligt gick det inte längre att ta betalt för sitt hantverk som säkert krävde stor skicklighet och lång inlärning såsom kulturarbete. Tekniken tog över och var så effektiv att det blev omöjligt. Jag kan ta massor av exempel på hur detta hänt. Där vi medborgare måste anpassa oss eller dö, där skall industrin få annan behandling. De skall skyddas med lag för hur t.ex musik skall framställas och distribueras. Teknikens framsteg skall inte gagna individer på samma sätt som tekniken gagnar industrin i andra sammanhang. Denna maktobalans ser vi hela tiden. Frihandel skall gälla! Företag och länder skall få skeppa sina varor obehindrat utan kostnad. Men jag som konsument eller individ skall inte kunna handla mina varor var jag vill. Dessa är regionskodade eller så förvägras internetbutiker att ta order från andra länder för att då kan man bli utan varor från leverantören. Gång på gång tar sig industri rätt över individen och där individen förväntar sig ett skydd från samhället, där ser vi i detta fall inget.

Kostnaden för att slippa effektivisera i sin monopolställning, för att bibehålla sin distributionsmakt, skall givetvis vi konsumenter stå för. Och tyvärr också de allra flesta artisterna utom de kanske hundratalet mest etablerade, detta hundratal som av en händelse äger resten av STIM utöver skivbolagen, som inte heller vill ändra den behagliga ordningen som existerar. Beatrice Ask, alla andra potentiella artister och vi konsumenter, vem skyddar oss från att få lika rättighet att offentliggöra musik eller slippa betala orimliga priser?

Fildelning är den enda anledningen till att musikindustrins starka ställning över oss konsumenter alls är rubbad. Dess starka lobby har sett till att inga politiska påtryckningar skett för att rubba denna obalans, man har fått ensamrätt på över 100 år för sina produkter där andra branscher har kanske 10-20 år. Där regeringen skriker högt på banker om räntemarginalen där stöttar man hellre en annan oligopol/monopol struktur så mycket att de själva får använda polisiära ingrepp för att säkerställa sitt intresse.

Skulle man vara krass mot musikindustrin så skulle man kargt säga. Om allmänheten själva med teknik i hemmet kan duplicera musik för ören, kanske någon enstaka krona, där musikbranschen menar på att de skall ha minst 100 kr för samma tjänst (mellanskillnaden mellan artistens ersättning och skatt från utpris) då är nått kapitalt fel i er produktion, distribution och affärsmodell. Skulle VISA ta 1000kr i avgift för ett köp på 60kr skulle inte många ha VISA kort. Nä, då får ni helt enkelt ge sjutton i att ge ut skivor alls så är problemet med kopiering borta. Ni får leverera musik på det sätt där det finns affär, exempelvis via konserter eller radio.

Detta säger regeringen till många andra branscher, bilbranchen till exempel, ge kunderna det dom vill ha eller dö. Varför stöttar ni inte oss konsumenter här? Är det meningen att vi konsumenter skall betala dubbelt för att bevaka denna monopol ställning, dels i form av onödigt höga priser för att behålla en maktstruktur, och sen eventuellt hundratusentals kronor i form av en stämning för musik vi KANSKE skulle köpt i butik snarare än laddat ner.

AB AB SVD SVD Sydsvenskan Sydsvenskan DN

Annonser

Ett svar to “Skydda upphovsrätten! Men vem skyddar konsumenten?”

  1. Mike Says:

    Det framkommer tydligt att systemet är girigt och skoningslöst gentemot skattebetalaren och fast i förlegat tankesätt/Ideologi.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: