Lösning istället för IPRED!

TILL ALLA: Jag jobbar professionellt med affärsmodellering och jag tänker härmed lämna mitt bidrag till hur man kan komma vidare i kriget mellan fildelare och upphovsrättstagare. Kära upphovsrättstagare, jag bjuder på detta material, ni får använda det fritt. Jag lovar att inte läsa av era IP nummer . Jag är dock gärna behjälplig om ni vill ha hjälp att vidareutveckla era affärsmodeller men då kanske, och först då, mot någon form av ersättning.

Skall här försöka skapa ett embryo till hur vi kan lösa fildelningsproblematiken:

Distributionsnod för DIGITALT upphovsrättsskyddat material!

Skapa en stiftelse som drivs oberoende eller av nätoperatörer eller STIM eller liknande organisationer eller mix av dessa. Likna denna organisation med hur domänhantering fungerar idag på Internet, dvs ISS för .se domänen. Gärna samma lösning världen över.

Uppgiften för denna organisation är tex att registrera och hantera DIGITALT upphovsrättsskyddat material, lagring av upphovsrättsskyddat material, distribution av DIGITALA kopior av till marknaden som grossist samt fördelning av eventuella intäkter till registrerade ägare av materialet.

För att hanteringen skall bli praktisk är det inte tänkt att denna organisation skall erbjuda material till allmänheten. Det är strikt en grossistverksamhet där marknadsaktörer hämtar originalmaterial för vidare spridning och via distributionsavtal underkastar sig rapporteringsskyldighet (med revisionsrätt) för det material man sprider vidare som används för reglering av ersättning såsom STIM modellen är idag men eftersom detta är helt digitalt kan detta ramverk bli exakt, dvs data kan även för stora volymer regleras ner till enskilda verk, inte som idag via någon godtycklig fördelningsprincip som nuvarande inom STIM.

Prismodellen för ersättning kan idag ske för två typer av distributioner typ buy and lease. Dvs man har en prismodell för om man hyr ut rätten, typ som spotify eller om man överlåter den såsom iTunes, men material skall också kunna vara ersättningsfritt och då måste det också vidare distribueras utan ersättning. Jag är övertygad om att möjligheten att distribuera fritt material väl övervägs av det marknadsvärde en marknadsaktör får för att blanda betal- och ersättningsfritt material, ex Apple appstore

Alla upphovsrättsägare har rätt att registrera upphovsskyddat material för digitalt bruk i organisationen. Ägarna bestämmer också vilket grossistpris detta material skall ha för de två distributionsmodellerna eller om det skall vara fritt. Kanske måste man införa praktiska fasta stafflingar såsom Apple appstore, dvs 1, 2, 5 öre osv per spelning för distribuerad modell och 1, 2, 50, 100 kr för överlåtelsemodellen, samt paketeringar av flera verk till rabatt, ja ni fattar säkert poängen. Kravet för att registrera upphovsrättsskyddat material är att det finns en juridisk motpart och i fallet vid ersättning att denna har ett bolag/f-skattsedel så inte stiftelsen kan hamna i en arbetsgivarsituation.

Finansiering av denna stiftelse kan komma ifrån en liten avgift på kommunikation, exempel någon procent av uppkopplings avgifter. Från en registreringsavgift då man registrerar DIGITALT upphovsskyddat material, en liten avgift i avräkning på ersättning, typ någon procent på utbetalningar till upphovsrättstagarna. Eller en mix av alla nämnda. Stiftelsen skall ju givetvis inte ha ett vinstsyfte utan enbart ta ersättning för sina kostnader..

Marknadsaktörer för DIGITALT upphovsskyddat material!

Dessa kan via avtal hämta material för vidare spridning till marknad. Denna part åtar sig en rapporteringsskyldighet tillbaka över antal spelningar/speltid för respektive verk i den distribuerade modellen, dvs lease. Ta exemplet spotify här eller internetradio för den delen. I den överlåtande modellen, buy, gäller samma för rapportering men då för sålda exemplar, såsom iTunes.

Man kan tänka sig att man tekniskt vid distribution till marknaden stämplar digitala kopior med ett serienummer och data såsom upphovsrättsägare mm för ursprung och att vid lease modellen kanske man kan införa teknik för att stämpla filer med ett utgångsdatum. Detta skulle medföra att man kunde ladda ner filer offline på sin mp3 spelare från en abonnemangstjänst som gällde och kan spelas offline så länge ditt abonnemang är betalt till.

Alla marknadsaktörer som vänder sig till marknaden har fri rätt att sätta sitt eget pris ut på marknaden men dom handlar alla från samma part, dvs distributionsnoden, och för samma pris satt av upphovsrättsägaren. Allt material som finns på noden skall vara tillgängligt för alla marknadsparter. Dock förbinder dom sig att upphovsskyddat material som är satt som kostnadsfritt även vidare distribueras kostnadsfritt eller inte alls.

Marknadsaktörer för ju baserat på grossistpriser paketera tjänster eller kopior på ett lämpligt sätt. I abonnemang eller motsvarande ”skivor”. Exempel kan ju vara ett abonnemangspris för äldre filmer som kanske har ett lägre grossistpris och ett högre för nya och så vidare. Dom får ju hantera upphovsrättsägarnas önskemål på grossistpriser på rätt sätt.

Vad skall finnas tillgängligt?

Allt DIGITALT upphovsskyddat material skall kunna registreras och erbjudas på marknaden. Det gäller musik, böcker/text, filmer, programvara osv. Det skall dock endast täcka DIGITALA kopior. Den befintliga marknaden med fysiska produkter såsom CD, DVD, Blueray, böcker osv hanteras enligt befintliga modeller.

Vilka har/drar nytta av en ovanstående modell?

Egentligen alla som jag ser det. Vi kan med ovan modell fullt dra nytta av det digitala distributionsmediet. Alla aktörer har flexibilitet, liten som stor. Upphovsrättsägare kan vara ett stort skivbolag eller en liten författare, alla har samma möjlighet att nå marknadsaktörer som kan vidare sälja dess verk.

Upphovsrättsägarna får också en möjlighet att själva sätta grossistpriset för att få ersättning för sitt verk för att täcka marknadsföringskostnader, produktion mm grossistpriset kommer ju dock att återspeglas i marknadspris och då marknadsaktörerna alla har tillgång till allt material till samma pris så blir konkurrenssituationen rättvis. Högt grossistpris får ju ett högre marknadspris och måste då konkurrera med lägre prissatta produkter.

Marknadsaktörerna får ju en fördel då de inte behöver teckna avtal med en massa parter för DIGITALT material. Prissättning och tillgänglighet för material för modellen är också transparent och jämbördig samt att dom får möjlighet att paketera och prissätta fritt på marknaden så länge de följer återrapporteringsskyldigheten.

Konsumenten vinner på att dra nytta av den nya distributionstekniken för DIGTALT media och får en garant i distribution i form av distributionsnoden som stiftelse. Man bör också få en mer konkurrensutsatt marknad och vetskap att man faktiskt ger en ersättning till upphovsrättstagaren

Nackdelar?

Här får alla gärna fylla på men ett är ju att man lite ”förstatligar” distributionen. Fast den modellen har ju till visso fungerat ett tag i STIM modellen så den kan fungera.

Det finns ju givetvis inte något hinder för att folk fortfarande fildelar utanför systemet olagligt men med en ovan modell med en kostnadsneutral distributionsmodell i stiftelsen med dess mer transparenta konkurrenssituation blir förutsättningarna stora för priseffektiva alternativ till fildelning samt att transparensen i distribution lättare ger konsumenterna förtroendet att ersättning faktiskt kommer upphovsrättstagarna tillgodo. Om ett ovan system fås att fungera så tror jag att man kan få en mer moralisk diskussion till fildelning utanför ett ovan nämnt system. I alla fall till man kommit vidare i ett större perspektiv kring hur vi skall hantera denna nya teknik med befintlig upphovsrätt.

Upphovsrättstagare har ju givetvis möjlighet att skippa DIGITAL distribution helt, genom att inte registrera sina verk på det sättet. Att bara distribuera i fysisk form. Det är ju deras val, men jag tror att de flesta upphovsrättsägare inte kommer förbise att tillgodose den DIGITALA efterfrågan. Det kommer nog bli uppenbart att man inte kommer att ha råd att stå utanför denna marknad.

PS! Jag skriver DIGITALT för markera att jag avser alla digitala kopior, det som snurrar i bland annat fildelningssystem. Jag skulle gärna se Piratebay som en lågprisaktör i ett ovan system. Ta rollen SBAB hade för att skapa konkurrens på boräntemarknaden.

AB AB AB SVD SVD SVD SVD Sydsvenskan Sydsvenskan

Skydda upphovsrätten! Men vem skyddar konsumenten?

TILL VÅRA POLITIKER! Ni vill skydda upphovsrättstagarna, men ställ er också frågan, vem skyddar konsumenterna/medborgarna!

I diskussionen kring IPRED:s vara eller inte vara så vill man införa detta lagförslag för att skydda upphovsrättsägarnas inkomster. Deras möjlighet att få betalt för sitt arbete. Genom att införa IPRED kan då intresseparten upphovsrättstagare (som gällande musik inte är artisterna själva utan musikindustrin) jaga ner lyssnare av deras musik. Ja, jag säger lyssnare och inte utdelare för tekniken fungerar sån att för att ta hem för att lyssna, så delar man samtidigt ut. Skivbolagen kommer givetvis mena på att alla dessa som tar hem för att lyssna orsakat dem stora förluster i utebliven skivförsäljning och kräva dessa på 100-tals eller rent av 1000-tals kronor mer än vad det skulle verkligt kostat dem att köpa en skiva, som om alla som delar ut samtidigt som dom laddar hem en låt kostat 100-tals uteblivna skivförsäljningar, eller mer.

Problemet med detta är inte upphovsrättstagarnas rätt till ersättning utan hur dom förväntar sig ersättning. Orsaken till detta är att dessa organisationer har en stor monopolställning idag. I fallet musik så har just denna lilla men starka industri total makt över både artist och konsument och de har ingen som helst ambition att vilja ändra på denna maktbalans då man vill hålla kvar i en gammaldags struktur för distribution av musik. Denna struktur kräver nämligen att artister blir beroende av skivbolag (och måste överlåta sin upphovsrätt på dem) för att distribuera musiken och nå konsumenterna och dessa i sin tur måste gå via skivbolagens hårt styrda produkter för att få tillgång till musik. Skivbolagen tar enormt mycket betalt för att vara mellanhand och använder gammal teknik som är dyr och stel som fördyrar detta ännu mer.

Enkelt beskrivet vill man behålla en fysisk paketering i form av en skiva där konsumenterna inte bara skall betala för den musik/låt man vill köpa utan helst ett par andra man egentligen kanske inte vill ha. Man vill dessutom ha makten över att bestämma VEM som skall få ge ut en skiva genom skivkontrakt. Alla artister får ju givetvis inte nå konsumenterna, det skall skivbolagen bestämma. Det är till och med så illa att man även vill styra att, de artister som inte vill skriva på ett skivkontrakt och överlåta sin upphovsrätt, inte ens kan producera skivor för sin publik. Man har med påtryckning nämligen ”övertalat” alla fabriker som gör skivor att de inte tar jobb från artister utan ett intyg från Ncb som ägs av STIM som ägs till dels av skivbolagen vars största del lisensintäkter också går till. Läs gärna denna information från en artist som ville göra sina egna skivor men inte ge bort sin upphovsrätt. Det som man vill få denna diskussion att framstå som är givetvis att denna ordning måste upprätthåll för annars är det synd om artisterna. Vad det handlar om igentligen är skivbolagens möjlighet att upprätthålla sin distributionsmodell, och att skrämma och jaga bort konsumenterna från internet tillbaka till den gamla ordningen, eller möjligen någon mer modern ordning men där de givetvis fortfarande har kontroll över både artist och konsument.

Tekniken har dock sprunget iväg från denna industri. Datorer, internet, mp3-spelare har helt gjort kostnaderna för att duplicera och distribuera ex. musik till i stort noll. Man behöver inte gå omvägen att skapa en fysisk produkt av musiken längre, att låsa in konsumenterna. Användarna vill inte ens ha musik på det sättet för dom konsumerar den inte som en produkt utan digitalt. Tekniken har helt enkelt gjort skivbolagens affärsmodell förlegad eller helt enkelt onödig.

Teknikskiften som får denna påverkan händer hela tiden, men där teknikskiften är till industrins fördel, där är det aldrig någon fråga om att detta skall införas. Att industrirobotar tar över svetsars jobb där var det aldrig några frågor om lagförslag som skyddade sättet att svetsa till förmån för manuella hantverkare. Helt plötsligt gick det inte längre att ta betalt för sitt hantverk som säkert krävde stor skicklighet och lång inlärning såsom kulturarbete. Tekniken tog över och var så effektiv att det blev omöjligt. Jag kan ta massor av exempel på hur detta hänt. Där vi medborgare måste anpassa oss eller dö, där skall industrin få annan behandling. De skall skyddas med lag för hur t.ex musik skall framställas och distribueras. Teknikens framsteg skall inte gagna individer på samma sätt som tekniken gagnar industrin i andra sammanhang. Denna maktobalans ser vi hela tiden. Frihandel skall gälla! Företag och länder skall få skeppa sina varor obehindrat utan kostnad. Men jag som konsument eller individ skall inte kunna handla mina varor var jag vill. Dessa är regionskodade eller så förvägras internetbutiker att ta order från andra länder för att då kan man bli utan varor från leverantören. Gång på gång tar sig industri rätt över individen och där individen förväntar sig ett skydd från samhället, där ser vi i detta fall inget.

Kostnaden för att slippa effektivisera i sin monopolställning, för att bibehålla sin distributionsmakt, skall givetvis vi konsumenter stå för. Och tyvärr också de allra flesta artisterna utom de kanske hundratalet mest etablerade, detta hundratal som av en händelse äger resten av STIM utöver skivbolagen, som inte heller vill ändra den behagliga ordningen som existerar. Beatrice Ask, alla andra potentiella artister och vi konsumenter, vem skyddar oss från att få lika rättighet att offentliggöra musik eller slippa betala orimliga priser?

Fildelning är den enda anledningen till att musikindustrins starka ställning över oss konsumenter alls är rubbad. Dess starka lobby har sett till att inga politiska påtryckningar skett för att rubba denna obalans, man har fått ensamrätt på över 100 år för sina produkter där andra branscher har kanske 10-20 år. Där regeringen skriker högt på banker om räntemarginalen där stöttar man hellre en annan oligopol/monopol struktur så mycket att de själva får använda polisiära ingrepp för att säkerställa sitt intresse.

Skulle man vara krass mot musikindustrin så skulle man kargt säga. Om allmänheten själva med teknik i hemmet kan duplicera musik för ören, kanske någon enstaka krona, där musikbranschen menar på att de skall ha minst 100 kr för samma tjänst (mellanskillnaden mellan artistens ersättning och skatt från utpris) då är nått kapitalt fel i er produktion, distribution och affärsmodell. Skulle VISA ta 1000kr i avgift för ett köp på 60kr skulle inte många ha VISA kort. Nä, då får ni helt enkelt ge sjutton i att ge ut skivor alls så är problemet med kopiering borta. Ni får leverera musik på det sätt där det finns affär, exempelvis via konserter eller radio.

Detta säger regeringen till många andra branscher, bilbranchen till exempel, ge kunderna det dom vill ha eller dö. Varför stöttar ni inte oss konsumenter här? Är det meningen att vi konsumenter skall betala dubbelt för att bevaka denna monopol ställning, dels i form av onödigt höga priser för att behålla en maktstruktur, och sen eventuellt hundratusentals kronor i form av en stämning för musik vi KANSKE skulle köpt i butik snarare än laddat ner.

AB AB SVD SVD Sydsvenskan Sydsvenskan DN

Vi är alla manipulerade!

TILL VÅRA SVENSKA ARTISTER: Det är synd om kulturarbetarna men inte fildelare. Enligt större delen av bloggsverige är det synd om fildelare och inte artister. I min uppfattning är det synd om oss båda för vi är uppenbarligen samma personer som spelas ut mot varandra av en stark och slug musikindustri.

Denna industri, med sin stora lobby, har effektivt delat upp oss artister och konsumenter, längre och längre ifrån varandra, där motpolerna i musik är lagligt och olagligt, dyrt och gratis, otillgängligt och tillgängligt. Och det finns inga alternativ däremellan, valet är pest eller kolera.

I en värld där alternativen för att uppskatta och lyssna på musik bestå av ett lagligt alternativ där ett alster kostar 185 kr plus. Som om det inte är producerad det senaste halvåret och ligger på topplistan inte går att få tag på över dagen i butik, utan måste beställas från nätet med en leveranstid på dagar/veckor, eller inte alls för livekonceren du ville titta på (men inte hade råd att gå på) inte fungerar i din dvd-spelare för den är regionsskyddad och du bor i fel land. Där om du hittar musiken online så går den bara att lyssna på i din dator och ditt nuvarande märke av mp3 spelare, men inte i din bil eller din mobiltelefon, eller tvärtom. Där biljetter till ens favoritartisters konserter inte ens når fansen till ett utsatt högt pris på 500 – 900 kr utan sugs upp av svarta marknaden innan försäljning och prånglas ut för ett ouppnåeligt pris på tusentals kronor.

Alternativet till ovan för den lilla människan är att med en adress i en webbläsare och tre klick med musen få tillgång till nästa all musik, när som helst på dygnet, i alla dess varianter och versioner som dessutom går att lyssna på överrallt i alla apparater utan att det kostar någonting alls …. men bli olaglig. Är det någon som blir förvånad att några väljer det senare alternativet? Inte heller bara några utan många. Hur kommer det sig?

Skulle jag vara artist skulle jag vända min ilska mot den part som representerat er mot konsumenterna, musikindustrin. Jag skulle ställa frågan, – hur blev det på detta sätt? Varför har det blivit så svårt för våra fans och kunder att göra rätt för sig när alternativet är så uppenbart tillgängligt och kostnadsattraktivt. Varför har vi inte mött denna efterfrågan på tillgänglighet utan svarat med ännu högre kostnader och ännu mer distributionshinder?

Men missförstå mig inte artister, jag förstår er. Jag förstår den frustration ni känner över att det blir svårt att få betalt för ert arbete på grund av denna polarisering, där valet för konsumenten blir det sista alternativet, som då tyvärr inte genererar någon intäkt till er. Men förstå vem det är som är tänkt att betala.

Vem är fildelare? Onekligen en majoritet i yngre ålder. Uppenbarligen folk som är intresserade av musik då det visar sig att många artister själva laddar ner musik för att hitta kreativitet. Men för det mesta är det helt vanliga människor som uppskattar det ni artister gör. Det lilla folket varav 60% inte har några pengar kvar när månaden är slut. Det är inte människor som istället för att köpa skivor laddar ner dem och sätter in pengarna på sparkontot. Tvärtom har det dykt upp en mängd nya media med kostnader för den lilla människan de senaste åren som konkurrerar om pengarna såsom tv-spel, mobiltelefoni, internet mm. Att tro att den lilla människan väljer bort sin mobilräkning för att betala för skivor man laddar ner istället som man kanske gjort för 10 år sedan när man inte hade en mobilräkning tror jag inte man skall ta för givet.

När ni ser på fildelaren som den individ den är och med dess förutsättningar har vi två vägar att gå för att dessa skall kunna göra rätt för sig:

1) Stärk lagen enligt IPRED. Jaga och gör det så svårt för den lilla människan att konsumera kultur/musik genom att hota/verkställa stämningar mot fildelningsalternativet med böter/stämningar som fördärvar deras liv i många år. Säg till den lilla människan att det är vi som artister (eller själva verket musikindustrin då flertalet av artister inte ens äger upphovsrätten till sina egna alster) som bestämmer hur våra verk skall spridas. Antingen betalar ni vårt pris och köper musiken förpackat på det sätt vi vill eller får ni ge fan i att lyssna. Detta kommer då oundvikligen resultera i att det bara blir folk som kan betala tusentals kronor som kan gå på en konsert. Där det är 1 av 20 elever som kan lyssna på den bra låten som rekommenderades på rasten. Där 60 procent av befolkningen bara hoppas att den låten, som berörde dem så starkt, spelas igen på radio på den lilla tid dom kan lyssna för dom har inte råd att köpa en skiva till denna månaden. Där de rika är de enda som kan få mångfald och variation i sitt lyssnade på musik. För mig är det ett hemskt samhälle, för jag älskar musik och för mig blir det en musikalisk öken.

2) Hitta en modell för att distribuera musik där majoriteten kan göra rätt för sig, som konkurrerar med fildelningssiter och gör musik tillgängligt och tillräckligt prisvärt för att folk väljer det lagliga alternativet utan piska. Kräv att er partner, musikindustrin, faktiskt effektiviserar sin leverans där ni kan få en rimlig andel av ert arbete samtidigt som det blir konkurrenskraftigt på marknaden där ni inte får enstaka procent på slutpriset på en skiva. Jag är förvånad att nu när tekniken möjliggör att ni artister kan nå era konsumenter ,utan större inblandning av skivbranchen, att ni inte har utnyttjat detta som en hävstång. Ni behöver inte längre investera i en CD-pressfabrik för att paketera er musik. Ni behöver inte längre etablera en försäljningsorganisation och ett stort distributionsnät av skivhandlare för att nå era konsumenter. Det mellanled ni vart tvungna att nå marknaden med i form av skivbolagen behövs inte längre. Att inte er intresseorganisation STIM inte erbjuder er möjlighet till kostnadseffektiva produktionsanläggningar och signat avtal med stora internetspelare såsom Amazon, Google, eBay etc som kan distribuera er musik för en spottstyver av priset som skivindustrin avkrävt er som skulle ge er mer intäkter och fler konsumenter möjlighet att göra rätt för sig är för mig en gåta.

Artister, fildelare är inte era fiender. Vi älskar er. Vi vill lyssna på er musik. Vi vill göra rätt för oss men vi har blivit inmålade i ett hörn, i valet mellan att lyssna på allt det bra ni gör och vara ”olagliga/omoraliska” eller inte lyssna alls väljer vi att lyssna ändå … men handen på hjärtat kära artist, är det verkligen en dålig sak?

Aftonbladet Aftonbladet Aftonbladet DN SVD